En man

oh, sweeheart put the bottle down, you´ve got to much tallent. I see you through those bloodshot eyes. There´s a cure.

Jag såg en man idag.
Han satt på sin bänk i parken. Han såg glad ut, nej inte glad ... han såg nöjd ut. Han drack en folköl, han hade tagit på sig vårjackan och lagt vantarna bredvid sig. Ja, där satt han och blickade ut över vattnet, med solen i ögonen. Det såg så mysigt ut. Han såg ut att ha det bra och jag kunde ändå inte låta bli att tycka synd om honom. Lika snabbt som känslan av vemod kröp sig på mig försökte jag slå den ifrån mig. Jag ville inte tycka synd om honom!
Tänk om han, denna man just denna dag, just denna stund, när han hade blicken fäst i fjäran, solen i ansiktet och vårjackan på sig mådde som allra bäst. Hade hopp om livet, eller accepterat hur hans verkligehet ser ut, kände sig tillfreds med den han blivit. Ja, tänk om han hade en jävlig skön stund där på parkbänken helt enkelt. Jag ville inte förstöra det för honom genom att tycka synd om honom. I ärlighetensnamn tror jag inte han hade velat det. Och i samma stund som leendet tog plats i hans fårade aniskte bestämde jag mig för att inte göra det heller. Han såg helt enkelt inte ut att vilja bli "tyckt synd om".

Jag måste lära mig att även en männsika som ser ut att leva i helvetet kan ha sina lyckliga stunder. Pengar, tid och kärlek gör ingen lyckligare! - Det blir dagens lärdom.



/ Skönhetsmiss!